NINNIE SCHELIN
När jag började på Fridhem hade jag inställningen att jag aldrig skulle bli regissör. Jag tror till och med att jag sa det när jag sökte. Jag ville utveckla mina kunskaper inom postproduktion -- men under mina två år här har jag hittat en trygghet och vilja att utforska även det jag tyckt varit läskigt, och har funnit en kreativ självsäkerhet jag nog inte tidigare haft. Jag hittas oftast i klipprummet, med ett växande intresse för foto och manusskrivande, och en ständig förkärlek till det dokumentära - ett spår jag hoppas få fortsätta på även efter tiden här.
Mina filmer är ett urval av det jag bäst tycker ger en bild av min ingång till historier, människor och filmskapandet - och lite av en inblick i vad jag själv dras till inom film. Jag kommer från hösten vara baserad i Malmö, men är glad om jag får vara var som helst där kreativa möjligheter finns.
KONTAKTUPPGIFTER
UTEKVÄLL
WORK IN PROGRESS
Med en snudd vid surrealism och med inslag av komik är det här mitt sista projekt på Fridhem, och då jag precis haft inspelning är detta mest ett tjuvkik på vad det ska bli sen.
Jack ser plötsligt Jonathan på festen och vill vara var som helst förutom just där. Med snabba steg bort befinner han sig snart på en öde landsväg. Som i ett montage följer vi honom sedan i hans strövande över blombeklädda ängar, förbi vattenbryn och träsk och trasiga vägar. När han mitt ute i ingenstans stöter på Jonathan konfronteras han av sina minnen och nattens promenad blir mer och mer en vandring pendlande mellan minnena och fantasier — och linjer mellan verklighet och drömmar suddas ut.
KÄRA PAPPA
Kära Pappa är Eva Malmbergs dokumentärprojekt som jag fått fota, och har nog varit ett av mina favoriter att vara med på. Jag dras verkligen till den här typen av dokumentära berättelser, och trivdes så himla bra med att få undersöka mitt egna visuella språk fritt tillsammans med Eva.
NOVEMBER
Musikvideos har jag gjort en hel del på Fridhem, och tycker nog det är lite av det roligaste man kan få göra. Här är Hedda Wikström med sin låt November, där Hedda hade en tydlig vision och som vi sedan tillsammans hittade ett visuellt språk till.
PROMENAD MED MAMMA
Den här filmen var egentligen ett litet essäfilmsprojekt jag gjorde innan Fridhem men som jag slutförde under början av ettan. Jag visar den för att jag tror att man kan se mycket av den lite bitterljuva men varma känsla jag ofta dras till i det mesta jag gör.