Saga Bartels
Två år på Fridhem tog mig från fast anställning till arbetslöshet, men det känns faktiskt helt okej. För det gav mig också en tydlig väg att gå för att få jobba med det jag faktiskt vill och visade för mig att det tydligen inte är omöjligt att leva på film.
Jag är så tacksam över att få testa alla delar bakom filmskapandet, att få se och kunna uppskatta det arbete som krävs när man gör film. Att jag fått möjlighet att leka runt med vattenmeloner, fakeblood och silikonsår för att skapa dom bästa knivhuggseffekterna. Att jag lärt mig att klippning ligger mig extra varmt om hjärtat. Att jag fått göra skräckfilm mer än en gång och insett mer än någonsin att skräckfilm är det jag vill göra.
Men jag har inte bara hittat min karriärs-väg och lärt mig teknik. Jag har också hittat framtida kollegor och vänner för livet.
Tack Fridhem, tack för att jag fick komma.
.ps. Är som sagt arbetslös så här gärna av er om ni har något jobb, sagabartels@hotmail.com .ds.
Slut inte ögonen
Nathalie är nyinflyttad i storstaden och känner sig otrygg av alla dess dolda faror som man sällan ser på landet. En sen kväll när hon slumrar framför tv:n kommer hon däremot att få uppleva ett hot som hon aldrig anade att hon ens skulle behöva oroa sig för. Är ljuden hon hör tecken på en faktisk fara, eller börjar oron av att bo själv i en ny stad stiga henne åt huvudet? Kommer hon lita på sin magkänsla eller kommer hennes självtvivel bli hennes fall?
Som ett knivhugg i hjärtat
Detta är min första egna film på Fridhem och i denna minutfilm försöker jag porträttera hur det känns när ens liv från en sekund till en annan vänds upp och ner.