LYDIA CUEVA
När jag började på fridhem hade jag ingen tidigare filmerfarenhet men jag hade med mig en kärlek och nyfikenhet för film och berättande. Under mina två år här har mycket förändrats. Jag har fått fördjupa mig i filmens hantverk, utforskat olika uttryck och sakta men säkert börjat hitta mitt eget filmspråk.
Jag har upptäckt ett särskilt intresse för scenografi, foto och grade – samt lärt mig hur jag fungerar i kreativa processer. Det har varit en resa fylld av utmaningar, men också av utveckling, glädje och stolthet över det jag åstadkommit.
Framförallt bär jag med mig gemenskapen. Min klass har varit en källa till både inspiration och trygghet, och min tid på Fridhem har varit så otroligt givande.
I höst kommer jag börha på på SKHs produktionsdesignlinje, hoppas vi får chansen att sammarbeta!
Lydiaecueva@gmail.com
0722077975
Girl Code
I filmen följer vi Thea som är på en spelning tillsammans med sin pojkvän Sebbe. Där möter hon Alex – Sebbes bästa vän – som tycks vara allt det Thea själv inte är. Theas avundsjuka växer, och när Alex till slut kliver upp på scen förvandlas rummet. De två tjejerna hamnar i en musikalisk fejd där känslor och identitet ställs på sin spets.
Filmen kom med många utmaningar. Förproduktionen var lång – först skrev jag manus, och därefter omvandlade Elsa Macleod det till sång. Mitt fantastiska team lyckades scenografera om en teatersal till en konsertlokal och fylla den med statister, tack vare en livespelning med bandet Flüg För Nära Solen. De löste också alla tänkbara utmaningar som uppstod under inspelningen.
Jag är otroligt stolt över filmen och hade inte kunnat göra den någon annanstans än på Fridhem – och absolut inte utan mitt fantastiska team och cast.
Doña
Doña är en dokumentär om min pappa och hans uppväxt i Honduras. När hans mamma lämnade landet för att studera i Colombia, blev han kvar i Copán tillsammans med sin mormor. Hon kom att bli en mycket viktig person i hans liv, men hon gick bort innan jag själv hann lära känna henne.
Filmen blev mitt sätt att komma närmare både henne och min pappa – att förstå mer om hans barndom och livet i Copán. Genom att berätta hans historia fick jag också lära känna en del av min egen.
