VERA WINROTH
Innan jag började på Fridhem så sa jag till min familj “jag är absolut inte en sån där folkis-människa”. Men oj så fel det visade sig att jag hade.
Fridhem har varit den perfekta platsen för mig att utvecklas. Både som ung människa men också som filmskapare. Jag har lärt känna mig själv och mitt skapande på ett sätt som jag aldrig kommer att glömma eller ta för givet. På Fridhem har jag stött på de största utmaningarna men även de största möjligheterna. Det har fått mig att bli mer säker på att det är film jag vill hålla på med i framtiden. Framförallt har jag fått en förkärlek för att sitta i klipprummet och experimentera mig fram med material.
Min klass har varit den finaste och bästa klassen jag någonsin hade kunnat få och jag är evigt tacksam för varenda person. Jag har inte bara fått en massa nya vänner utan också massa framtida kollegor som jag litar på till tusen, vilket känns skönt när man väl ska ge sig ut i den stora filmvärlden!
Stort tack till Fridhem och min klass! PUSS
Jajamensan fattas bara kläder
En ung man tar en dusch i ett omklädningsrum efter ett svettigt basketpass. När han kommer ut för att ta på sig sina kläder inser han att någon har råkat ta med sig hans träningskläder och att hans väska är kvar i idrottshallen. När han går för att öppna dörren till idrottshallen möts han av en chock. Idrottshallen är full med barn och mannen har endast på sig en handduk. Hur ska han lösa detta?
En tyst minut
En Tyst Minut är en komisk minutfilm som utspelar sig på en begravning där huvudpersonen kämpar för att inte göra ljud i den ekande kyrkan. Tystnaden bryts plötsligt när huvudpersonen råkar göra sig hörd på ett speciellt sätt..
Det lever vi ju på
Det lever vi ju på är en dokumentärfilm om mina morföräldrar och deras djupa kärlek för varandra efter 65 år som gifta. Den har komiska inslag samtidigt som filmen rör vid svåra områden som ålder och sjukdom. Framförallt är det en film om deras stabila kärlek till varandra som fortfarande berör.
